Har en sån fruktansvärd längtan tillbaka till Studenten och balen.
Kanske beror på att de va dom absolut bästa dagarna i mitt liv so far ;)
Men ändå, hur en dag kan sätta så djupa spår tycker jag är rent ut sagt as häftigt! Tänker tillbaka på hur alla var så glada men ändå så otroligt ledsna över att aldrig mer få åka till skolan och umgås med sin klass. Man kan ju lugnt säga att det var en dag med blandade känslor.
Värmen, glädjen, gemenskapen. ALLT var perfekt! Helt otrolig känsla.

Det där med att vissa dagar sätter sina spår är skrämmande sant. Allt man tänker på är relaterat till en viss dag där något visst hände eller någon som sa nått speciellt. Fick mig att tänka på min Lina. Den dagen då olyckan inträffade vill jag helst glömma, ändå minns jag den som den vore igår. Den dagen var fylld av rädsla, sorg och förlust men ÄVEN trygghet, glädje och uppenbarelse. Jag gick igenom en utan den värsta tid i mitt liv, men jag hade alla mina närmaste med mig. Tack!

Nåja, nog pratat om dåligheter. Sandra och jag disskuterar mina drömmar. Måste nog medge att jag inte är fullt så normal som jag hade hoppats på! -.-

Peace!

Bilder från underbara balen ;)














Wunderbart! Vilka minnen! <3