Jag kan inte fatta att det har gått så lång tid sen jag såg dig sist. Sen jag hörde ditt galet roliga skratt, sett in i dina otroligt vackra ögon..och känt din hand i min.

Det finns inte ord till att beskriva hur kluven jag känner mig. Att inte kunna vara på den plats där halva mitt hjärta finns och stötta mina underbara vänner igenom detta. Jag vill så hemskt gärna kunna det, men det kan jag inte. Och jag är ledsen för det mina vänner..men den här gången får ni klara er själva, liksom jag får klara mig själv.

Dave, AnnaBelle, en dag kommer jag stå där vid er sida kolla in i era ögon, krama era händer och säga

-Äntligen är vi tillsammans igen!